Ledare: Gräver public service sin egen grav?

Public service-bolagen har en betydelsefull och av många uppskattad roll i flera länder. Det bästa av samhällsbevakning och drama görs av dessa bolag. Starkast står public service i Västeuropa inklusive de nordiska länderna samt i Australien och Japan. De PS-bolag som ligger på topp är de som uteslutande finansieras genom offentliga medel som tv-licens eller skattemedel. De PS-bolag som i Polen finansieras till stor del med reklam, har en mycket svagare position.

PS-bolag står nu under en allt hårdare press att förändra sig. Bl.a. finns hård kritik från konkurrerande kommersiella medieföretag inte bara inom radio och tv utan även dagspressen. 

Ny teknik bidrar också till krav på omställning främst då en anpassning till Internet med övergången från linjär tablålagt utbud till on-line och on-demand distribution.   (Fortsättning >)

Tillväxten på strömmade tv-tjänster fortsätter att gå som tåget och det visar inga tecken på avmattning, enligt Mediavision. Samtliga aktörer växer och störst är den amerikanska jätten Netflix som i sin tredje kvartalsrapport för första gången passerade 1 miljon abonnerande hushåll i Sverige. Nu har dessutom Netflix i dagarna gjort det möjligt för abonnenterna att ladda ner och spara program för senare tittning.

SVT måste räkna med att helt ställa om sin sändningsstruktur inför 2020.  Behöver SVT fyra direktsända tv-kanaler om de flesta i framtiden kommer att se tv on-demand - som man hyr en film eller läser en tidning? Det kanske bara behövs två kanaler; en för nyheter och samhällsbevakning samt en för direktsända evenemang främst sport. Mycket av underhållningsutbudet främst lekprogrammen för vuxna kan finna sin naturliga plats i de kommersiella kanalerna.

SR måste också tänk om och stort. Behövs det fler direktsända radiokanaler än P1 och P4?  Vi har ju SR Play med on-demand och podradio. Varför behöver just Sverige tre publicsevicebolag (SVT, SR och UR) med en stiftelse som låtsasägare?  

Efter 2020 kan det vara bättre med ett sammanhållet PS-bolag (utan stiftelse) särskilt om Internet blir gemensamma nämnaren för att nå tittarna och lyssnarna i Sverige och världen. Radio Sweden - utlandsprogrammen - kan få en renässans i ett säkerhetspolitiskt allvarligt läge. 

Men är PS-bolagen öppna inför den dramatiska omställning som väntar?  Det finns en del som tyder på att man börjar gräva skyttegravar för att kunna försvara sin stora organisation och trygga finansiering. Det är illavarslande när medieutredaren Anette Novak berättar att hon under sitt arbete upplevt PS-bolagen som motsträviga och revirtänkande. Jag upplever att det finns en ovilja från det hållet att fritt diskutera exempelvis medborgarnas medieanvändning och hur vi kan vända på allt och göra saker på andra sätt. Det är olyckligt eftersom det handlar om delaktighet i demokratin och allas rätt till kvalitativ journalistik, säger hon.

PS-bolagen kan vara provocerade av utredningens tankar om ett nytt offentligt finansierat medieföretag, ett företag som skulle bevaka sådant som marknaden av olika orsaker inte gör. Ett nytt public service-företag, som uppskattas få cirka 500 anställda, skulle finansieras genom effektiviseringar inom eller genom att slå samman av de tre nuvarande PS-företagen.(Sverige är helt unik med att ha fler än ett PS-bolag). Tanken är att det nya företaget med de moderna analysverktyg som finns ska identifiera de vita fläckarna, exempelvis kommuner där det inte längre finns några redaktioner och journalister, och sedan producera artiklar och inslag som publiceras i andra mediers kanaler.  

Detta är en mycket konstruktiv idé som vi hoppas får kvalificerat stöd i remissomgången. Men SVT och SR har blivit vana att kunna sätta agendan för diskussionen om public service. T.o.m. 90-talet var det i praktiken bolagen som styrde upp vad politiker i riksdag och departement skulle besluta om i fråga om public service.  I takt med att storleken på koncernen vuxit och stegvis blivit allt mindre beroende av ägarstyrning (politikerna) har en stat i staten börjat skönjas.

Detta kunde starkt upplevas när SR tillsammans med Teracom satsade på en intensiv lobbyverksamhet mot sina egna ägare (politikerna) ifråga om DAB-radio. Det misslyckades som bekant och nu har även medieutredningen uppmärksammat frågan om PS-bolag ska ha rätt att bedriva lobbyverksamhet.

Public servicebolag även i andra länder är under press. Just nu gör sig NRK omåttligt impopulär genom att man fått staten med sig att tvinga bort rikssändande och lokalradio i storstäder från FM-bandet i syfte att få medborgarna att köpa DAB-mottagare. Trots att medborgarna aldrig visat sig missnöjda med FM-radion eller efterfrågat DAB. I Danmark har politikerna tröttnat på DR:s långtgående dominans inom radio och tv. Den nya regeringen vill ha kraftiga nedskärningar och bl.a. minskat antal kanaler.

SVT och SR bör tänka till ordentligt innan man retar upp allt fler politiker. Kanske man inte alltid vet bäst själv, utan bör ta till sig även radikala förslag även om sådana kommer från utredningar, organisationer och experter utanför sin egen sfär. 

Det är den förträffliga ideologin bakom public servicesystemet som ska försvaras, inte PS-bolagen och dess ledningar. Färdriktningen bestäms av folkets valda ombud - i riksdag och regering - inte av en sluten krets på Gärdet i Stockholm.